det är juli och sommar men känns mest som höst. det händer mycket saker i livet som jag vet kommer ha stor påverkan för framtiden, och ändå går dagarna bara vidare som inget hade hänt egentligen. trots att jag vet att det var det bästa beslutet för familjen, så smärtar det så otroligt mycket. fruktansvärt mycket. i hela magen och hjärtat.

juli månad har börjat lika regnigt som juni började soligt. vi hade det så fruktansvärt varmt där ett tag, killarna badade i pool och jag bättrade på min solbränna. ungefär samtidigt lärde sig Cornelis att krypa och Cassian spräckte någon form av språkgräns - för nu bubblar orden ur honom, flera nya om dagen. vi spenderade mycket tid med kusinen och gudföräldrarna, och vi lekte mycket hos mormor & "Buzz".

ska försöka bli bättre på att uppdatera här, för jag vill kunna gå tillbaka och se killarnas utveckling och vad vi gjort om dagarna!