Som när Cornelis knorrar - vilket han gör större delen av tiden, och man ser på honom att det är för att han är nöjd, eller när Cassians första ord på morgonen är "bebis" och han springer in och pussar Cornelis i hela ansiktet. Eller när Cassian går själv hela vägen till förskolan utan att släppa vagnen en enda gång. Eller när Cornelis öppnar ögonen och lyckas fokusera blicken på en en pytteliten stund. Det är för sånahär små saker som hjärtat liksom riktigt svämmar över av kärlek.

Livet med er är det bästa jag vet 💙